En söndag med sol, 7–8 plusgrader och vind är mumma för vindsurfare vintertid. Jag skulle tro att alla som kunde var ute längs västkusten. För mig var det TT som gällde. Där bottnar man och att du dessutom aldrig är ensam är ett stort plus. Denna dag var inte ett undantag. Jag trodde jag skulle var först men fick nöja mig med att vara 4:e bil på plats. SMHI hade en stabil prognos med 8-11 m/s från väst. Det stämde bra med vad vindmätare visade så 7.8 och 8.4 riggades utan tvekan. Jag såg fram emot en avslappnad heldag i solen. Nu skulle det finåkas med 7.8 kryddat med en kort session på 8.4 för att verifiera en lagad latta. Det var min plan.
Min modersmjölk är Brofjorden, men den finns bara till hands några få veckor sommartid. Grundfödan betas sedan många år i Torkelstorp. TT är Göteborgs ”Speed-mecka”. Här finns ett underbart gäng och som medlem i ”speed klubben” TTVK är jag med och kör i den årliga tävlingen ”King of the Fjord” (KoF) som är en extra krydda till grundfödan. I TT finns det gott om ”renrasiga” speedseglare som med cambers och kolfena flyger fram i 30-35 knop redan vid 10 m/s.
Jag är en ”blandras” som tilll vardags är nöjd med 23 knop med en lätt rigg i ”free” kategorin. För att få segla mycket måste det det vara snabbt och enkelt. För mig är ”frimygel” i TT ett koncept som ger myckt mer tid på vattnet. Tävlingsmomentet och den spänningen det ger sparar jag på tills första deltävlingen startar i maj.
Jag hade ”packat snålt” och även ”lurat” Peter W. att göra det samma. När Harald anländer visar han upp DMI proggen. – Berra, du måsta kolla ”vindstöd” Det är gult nu! Trots Haralds kloka ord hade ingen av oss lyssnat. Det är inte alla dagar men får ihop teori och praktik.
Haralds minsta segel var ett 6.7 freeride. Tillsammans med den största brädan han äger resulterade i en ”intressant” upplevelse. Efter många tappra vändor i den byiga kulingen var vinterdvalan defenitivt över. Detta var en brutal kickstart vill jag lova.
Windeman och jag tog ett krismöte i bagageluckan. Jag övervägde att åka hem och hämta 5.3 och 96 liters fsw men det blev en kaffe i solskenet i stället! När Harald kämpade på fotade jag ”elendet” och drack lite mer kaffe i solen. Ännu fler vindsurfare anländer och nu inser jag att reträtt inte längre är möjlig. Som tur var hade jag i sista stund slängt in ett 6.5. Det fick bli Windemans räddning. Jag fick äran att lufta Erik Solums gamla Edge 6.8. Nu fick det bära eller brista. Väl omriggat såg jag att Onsalamätaren gått ner några meter och jag intalade mig att det även snart även skulle lätta i TT.
Det var inte enkelt. Våra freerideriggar tål inte lika mycket vind som ett ”renrasigt 7.0”. 7-8 lattor och 3-4 cambers gör skillnad. De är inte bara uppfunna för att göra seglet tyngre. Vi tragglade oss fram och tillbaka med en hanterbar ”skadeångest”. Efter en halvtimme hade det lugnat sig lite och nu var rimligt att börja gippa. Efter ytterligare 15 minuter så släppte ångesten och de avslappnade reporna i solen blev äntligen verklighet. På slutet åkte jag in och bytte kit. Dags att lufta det coolaste man kunde provsegla i Pinneviken 200x: En ”baby-blue” AHD! Någon mer som minns denna dag i Pinneviken?
Nu är 2025 igång och jag hoppas vi alla snart ses på vattnet igen!
Aloha, Björn ”Berra” Johansson
PS Extra kul att även Arendal dök upp. Med två små där hemma har tiden för surf varit begränsad. Men nu vädras det morgonluft! Som local på Stenudden är det nu även vinge som gäller, men bättre det än ingen Arendal alls. Jag utgår ifrån att han nu också är lika vass i köket som kite-divisionen Alexander och Anders. Jag ser fram emot nästa resa. Dessa musketörer levererar! DS
Lämna ett svar