Kapning, trassel och trubbel

Nu har det gått några dagar och pressen att krysta ut några rader om min bravad i onsdags är stor. Jag har även hunnit reflektera en del och nu i efterhand var det inte många rätt den morgonen. Tanken var att göra Martin sällskap och få prova på lite Kite igen. En kort stund och sen hem igen för åka med familjen ut till Lysekil. Som ni förstår blev det inte riktigt så!

Sunningen, västlig vind runt 7 m/s och lite sol, bra förutsättningar för en 12:a Bolt. Rikard och Fredrik, lite mer erfarna kom upp från GBG, trevligt. Efter att ha hjälpt iväg tre sugna kiteare blev jag som kitelös en ivrig åskådare. Bron såg ut att störa vinden en del och emellanåt såg kiterna ut att bete sig oroligt. Lite längre ner såg det dock bättre ut, något som jag ofrivilligt kom att få känna på. Efter ett par åk med brädan vinkade Martin ner mig i vattnet. Dags att få prova. Vi byts om och jag får känna på det hela igen utan bräda. Rätt coolt att känna vilken kraft det blir även i denna relativt svaga vind. Det tog inte lång stund innan det var dags att få prova på med bräda. Första gången, spännande. Martin coachade bakom mig. Jag kom upp på brädan ett par gånger men kraschade snabbt i. Taggad som få var det dags att lämna över till Mart, men det fick bli ett sista försök. Kiten fälldes fint ner i powerzone och där låg den stabilt. Ett sugande drag infann sig och helt plötsligt står jag på brädan i en j-vla fart och hör ett snabbt avtagande Mart-jubel bakom mig. Wow, vilken känsla! Det var riktigt grymt. Jag vände tillbaks, lämna över allt och åkte hem med ett leende. NOT!

Medans jag for fram på brädan tog en tanke över alltmer. Vad gör jag nu?
Efter mina få timmar inom Kite-världen behärskar jag varken att vattenstarta eller att vända. Ja egentligen behärskar jag nog inte något alls än. Jag åkte bort från stranden ut på djupt vatten. Jag ramlade i och här slutade roliga. Brädan tappade jag, den plockades snyggt upp av Rikard som samtidigt påpekade att jag skulle ta mig in till ”sista” udden annars blev det långt att simma. Jag hann knappt tänka innan jag var förbi udden och kiten fortsatte argt att dra mig ned i vind. Snabbt gick det. Jag fick inte på något sätt upp kiten ur vattnet. Jag ser någon som är ute i en mindre båt. Känner mig genast lite lugnare. Vinkar och ropar och till sist kommer båten mot mig. Jag försöker vira in linorna men det går tungt då kiten är fylld med 7 m/s vind. Till slut får jag i alla fall in all lina och når kiten. Den vänliga mannen i båten drar in mig mot stranden. Det tog en lång stund, jag hade drivit långt och Martin hade varit beredd att ringa sjöräddningen. Nåväl, väl framme så möter Martin mig och hjälper mig. Försöker läsa hans blick…den fastnar på bommen och bohusläns största trassel. Till och med ena foten var del av detta fanskap till nystan. Jag tackar mannen i båten för räddningen! STORT TACK!

För er som kan er kiting vet att det begicks en del fel denna morgon.

1. Som nybörjare skall man kunna stå överallt.
2. Inse sina begränsningar
3. Gå hela kursen, jag missade andra dagen.
4. I min situation borde jag dragit quick releasen och på så sätt tappat allt drag i kiten.
5. Efter ovanstående hade det varit enkelt att vira in linorna.

Finns säkert fler saker.

Så efter att ha kapat Martins session, och skapat ett stort trassel (ja det tog lång tid att nysta upp) så väntade nu lite trubbel hemma. Förståelsen för denna sport var inte så stor innan, om vi säger så.

Sorry Mart, men trots allt detta var det värt den där stunden på brädan då kände jag mig som en kung, även om det varade i sekunder 😉

Fred the Hijacker