Martins upprop på mejlen hade skapat hysteriska förväntningar från Malmö i söder till Sotenäs i norr. För mig i Lindome skulle detta bli 5 doppet för i år och jag var grymt laddad.
Förra årets avslut, med en grundlig tvätt av både 4.0an och mig i Läjet, var ett brutalt uppvaknande. Mina sista 10 år, totalt utan fysik aktivitet, hade definitivt berövat mig förmågan att bemästra vågor. Även om 2118 räkostbullar i Fiskebäcksvik kanske aldrig fick mig att med torrt hår hantera brytande fyrametersvågor i Halland så var det definitivt en mer ståsäker och uthållig kapten på den tiden.
Väl söndag drabbades jag tillfälligt av beslutsångest. Efter förra årets läxa, var ”Struts”-strategin ersatt med ”ta det från grunden”. Mina fyra första surf hade därför bestått av otaliga vattenstarter i brytande vågor och mycket segling utan sele i extremt byiga förhållande. Var denna grundläggande träning tillräcklig för att åter utmana Läjet? Lätt desperat konsulterade jag min hårfagre ungdomsvän i Ljungskile. I detta samtal framkom att den norra divisionen, till min stora förvåning, planerade att köra plattvatten i Skalhamn. Då såg jag min chans att åter ”torrsimma” innan det var dags för ”uppkörning”
Torkelstorp är ett paradis för äldre män med tveksam kondition och vattenskräck. Här är det max 50 cm djupt och vågor har aldrig skådats. Perfekt helt enkelt! Att man dessutom kan parkera 3 meter från vattnet och att det finns obegränsat med gräsytor för riggning gör det hela till ett himmelrike för oss som hunnit med att bli bekväma. Det passar lika bra till den som vill nöta in nått nytt som till den som bara fylla på med självförtroende. Själv tillhör jag den senare kategorin.
Väl ute på vattnet med Shiften och 6.0an började endorfinet ge mig ett kraftigt rus av välbehag. Shiften är ju helt underbar att gippa! Efter ett tag fick jag kraftigt tunnelseendet samtidigt som hornen började sticka ut genom Jofahjälmen. Nu började jag ogenerat och ohämmat förfölja alla cambersegel. Plötsligt kände jag mig både ung och oslagbar. Nu skulle det bli åka av! Vid fullt tryck hade jag ”häng” trots att alla andra körde 7.0 men min Akilles häl var mellan vindbyarna. Efter några makalösa repor stod det klart att snittfart är viktigare än toppfart. Jag bytte till Energizern och sjögräsfena. Den platta rockern på min 16 år gamla trotjänare gjorde mig åter till en vinnare. Att gippa detta ekipage är dock en helt annan grej. Det tog några repor innan insåg att det är vida svängar i 25 knop som är tricket och känslan kan liknas med en U-sväng ståendes på taket av ett X2000. Att lite vatten och mycket vind kan vara så roligt.
Även om denna dag inte blev som planerat, är det definitivt en dag värd att minnas!
/Berra
Härligt att höra Berra! Återkomsten!